Igår var jag på Vänermuseet i Lidköping och höll ett föredrag om Vänerns arter och hur situationen ser ut för dem. Jag höll ett långt föredrag och vi fick en bra diskussion om Vänerns reglering och den mörka framtid som man ändå kan måla upp för många arter. Vad kan vi göra? Hur ska vi göra? Osv. Frågorna är många och det är inga enkla svar på problematiken. Men man bör ta frågan mer seriös än man hittills gjort. Man bör utreda (ordentligt) hur man vid extrema flöden ska kunna skydda bebyggelse etc. från översvämning, dvs. ökad tappning eller andra åtgärder.

När det gäller arter vid Vänern så finns det oerhört mycket att göra. Framförallt måste vi bygga kunskap, kunskap för framtida generationer. Det försvinner arter på löpande band i igenväxningens spår, frågan är vilka och vart? Och min stöttepelare – finns kärnområden där vi kan fokusera våra insatser? Jag tror det. Men det kan vi ju inte vänta på att förstå tills det är försent. Vi måste agera nu. Och vi måste inse att Vänern – för en gångs skull – måste få kosta pengar. Alla politiker tjatar om Vänern som en stor potential etc. Det är dags att förstå det på ett djupare plan och inte bara i något visionärt och ogripbart stadium. Lite mer konkreta måste vi bli.

Föredraget gick bra och på det hela taget en mycket trevlig tillställning. Jag hann även med att slänga ett snabbt öga på de utställningar Vänermuseet har i lokalen, där jag bland annat har med någon bild. De jobbar mycket med barn och deras upplevelser kring ”Vänern” – dvs. att man ska kunna känna, lukta och få intryck med många sinnen av sjön. Vänermuseets (och Lidköpings kommun som finansierar) arbete är i många avseenden imponerande. Det är något vi saknar här i norra Vänern, även om Naturum och Hammarö skärgårdsmuséum håller på att bygga om liknande pedagogiska verksamheter.

Bredarun, typisk kustart, rödlistas VU och växer vid Vänerns stränder